Trädgårdsrum i Norr

Redan allra första gången vi var här och tittade på huset och jag såg utsikten mot betesmarker, längst in i trädgården mot norr – Ja alltså det känns konstigt att uttrycka det så eftersom det fortfarande är väldigt öppet överallt men om ett år eller så, då är förhoppningsvis känslan mer den, att man går ”längst in” i trädgården.

I alla fall…. där i Norr såg jag framför mig en inramad plats med småträd, hög och omfamnande grönska och ett par sittplatser bakom skyddande skärmar – en plats att hitta lugnet. Nu har den ju faktiskt börjat växa fram och ta form – den där platsen jag såg framför mig. Som ni vet går det inte fort, det är inte rätt sätt för mig att jobba i min trädgård. Vi tar det lugnt min trädgård och jag och arbetar framåt i ett tempo som är bra för oss båda – i harmoni bara vi två och utan maskiner.

I våras fick jag hjälp av min man att bygga upp två skärmar och sedan dess har min spade och jag fått ner ett antal småträd som bl.a  Japansk Lönn och Vide (Eucalyptusvide). Men jag tänker inte bara ha typiska arter vi kanske förknippar med just Japanskt inspirerade trädgårdar, utan vill gärna blanda den känslan med det som är mer vanligt här hos oss och liksom förena de två. Det har också vuxit fram ett par större svängda rabatter där det redan finns flera gräs som Bambu, Hakoni och Mischanthus och som till våren ska kompletteras med mer grönt. Grönt för den lugnande inverkan just den färgen har på oss och blad i olika former och höjder för balansen i Yin och Yang.  

De svängda rabatterna, fler runda bladformer och att sätta plantor, träd och föremål i jämnt antal – är allt Yinkvalitéer som formar ett rum där det är lättare att hitta balansen, känna lugnet och där det nog blir enklare att fånga upp en och annan tanke och känsla inom sig själv – där i stillheten i Norr och i det naturligt långsammare Chiflödet – i känslan av Yin.

Nu när det här rummet börjar ta form känner jag också att det är dags att ge det ett mer personligt namn. Att sätta ord på och namnge de olika rummen i trädgården gör ofta att vi knyter an till platsen på ett annat vis, den blir mer en del av oss. Jag har inte hittat det rätta namnet är för just den här delen, men snart finns det där. Jag känner att det liksom börjar växa fram – kanske finns det där nästa gång vi ses 🙂 .
Tills dess önskar jag dig en riktigt skön December!